måndag 14 september 2009
fönsterputsning, nej tack
I tre år har jag tittat på det smutsiga fönstret i vardagsrummet. Varje kväll har jag konstaterat: Shit vad skitigt det är, man ser knappt ut.
Sally var aptrött efter en hård dag. Men det kunde inte hjälpas. I kväll skulle det ske.
Dumt nog kom hennes pappa hem just när jag var inne för att se om jag hade putsat perfekt. Han trodde då att Sally satt ensam i trädgården varvid han lyfte upp henne.
När jag kom ut igen gav hon mig blicken nedan.
Jag som trodde vi haft en mysig stund tillsammans.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Extremt golli även som lite förnärmad/butter... /moster
SvaraRadera