söndag 18 oktober 2009

ju svårare desto bättre


Jag förstår inte den här grejen med barn och trånga utrymmen. Ser de en soffa så fattar de inte att den är till för att slänga sig i.
Istället tänker de: "perfekt, den ska jag krypa in bakom. Är det smalt mellan soffan och fåtöljen så pressar jag tills jag fastnar".
När kan jag räkna med att det här beteendet avtar?

6 kommentarer:

  1. Det e väl underbart att självbilden inte är raserad. Det e så himla tråkigt nu när folk alltid gnäller de för tjocka för att komma förbi bakom stolen eller mellan borden. Hade vatt mycket roligare om alla ijallafall hade testat istället för att gnälla, vem vet kanske man kommer igenom om man pressar. /Kusinen å moster

    SvaraRadera
  2. Roligt! Ser framför mig hur massa vuxna pregar sig in i trånga utrymmen, typ mellan sätena på öresundstågen.

    SvaraRadera
  3. Det ser ut som att hon har en pepparkaks- klänning på sig. Har hon det? Lite är det ju så som att det där med mode har fallit bort på bekostnad av att andra som egenheter lyfts fram. Men Mormor gillar ju förståss allt som har med Sally att göra.

    SvaraRadera
  4. Jag vet. Ingen ordning, hon distraherar mig inte bara från konsten. Även från modet. Ändå har jag försökt hitta tillbaka de senaste veckorna. Skrev ju om skorna. Och overallen. Och glasögonen...
    Men jag ska skärpa mig! Klänningen är mycket fin, ska visa bild ikväll.

    SvaraRadera
  5. Lotta, du skulle kanske kunna se det på ett mer praktiskt vis istället. När hon väl sitter fast vet du ju i alla fall var du har henne. Speciellt nu när hon börjat röra sig så mycket och snabbt.

    SvaraRadera
  6. Mycket bra förslag. Tänk att det är så mycket de glömt att ta med i uppfostringsböckerna.
    Jag ska genast gå ner och möblera om så att allt står med en decimeters mellanrum. Då blir det många små mysiga bon att fastna i.

    SvaraRadera