bye bye bebitiden

Jag sorterade bort småbarnsleksakerna idag. Sally är ju stor nu, hon kan gå sju steg utan att hålla. När jag satt där bland grejerna kom jag på att inte bara bebitiden utan även den här bloggen är slut.
Det känns nästan sorgligt, men så får det bli.
Jag skriver inte så ofta som jag vill och vem vet om Sally ens gillar att vara modebloggare.

Kanske gör jag en annan om några veckor. Tills dess tackar jag alla ni som läst. Tack till mormodern och mostern som delar förstaplatsen i att kommentera. Tack till våra supportrar i Åstorp, i Eslöv och på Tandläkarhögskolan i Göteborg. I Jönköping, Helsingborg och Ängelholm.
Och mest tack till Sally som låtit mig fotografera i nästan ett helt år.
Nu ska vi på glöggfest, i klänning från Lingon & Blåbär!

Sally the destroyer

Jag tar tillbaka det där jag skrev i en kommentar, att jag och Sally leker harmoniskt tillsammans med klossarna.

söndag på Tropikariet

De har byggt om på Tropikariet, till det bättre. Allt var mycket bra när vi var där (med Jenny och Signe).
Förutom att det inte gick att fotografera.
Djuren rörde sig för fort. Till och med sköldpaddan kutade runt bland surikaterna.

Och människorna.... Ja, de samarbetade inte med min kamera. Inte alls.

Bäst blev den här apan i motljus.

ibland är vi på Maxi

Det här med att berömma sina egna barn. Svårt kapitel.
Man bör inte göra det för mycket, skulle jag säga. Man måste ha lite distans även till sina egna, inse att det lätt låter som att man berömmer sig själv.

Men sen går man och handlar med Sally.

Hon sitter där i kundvagnen och tittar på de andra. Pratar för sig själv. Tittar på mig.

På väg mot bilen är hon inklämd mellan kassarna, vilar huvet mot blöjpaketet.
Då är det svårt.

helt ny i gamla trädgården

Ny overall. Ny mössa (från en stickande supporter i Åstorp).
Kläderna var bra, men att hänga i trädgården - första gången sedan det blev höst - var sådär kul tyckte Sally.
Det var buckligt när hon skulle gå, vått när hon skulle krypa och trädens bark fick man inte äta.

mode är bättre än mat

Det är tur att jag inte har en matblogg.
En så här god kvällsmat - falafel, brunsås, cornichoner, potatis - ser helt enkelt inte alls god ut på bild.
Men Sally loved it.

rockmusik för bebisar

I söndags fick Sally ett tvspel. Ingen moralpanik folks, det är gjort för barn från 9 månader.
När jag ikväll testade spelet med Sally kom vi till den här sekvensen:



Som före detta nöjeschef var jag tvungen att stänga av. Hur tänkte de här?

sidbenan kommer starkt

Jag erkänner direkt, bilden är arrangerad. Hårklämman sattes fast när lasagnen var uppäten.
Men det måste bli så ibland om jag på ett naturligt sätt ska lyckas få in Sallys fina presenter här på bloggen (som klämman med broderier som ser ut att vara gjorda för hand) innan jag ska gå till jobbet eller Sally ska gå och lägga sig eller något annat man kan behöva göra förutom att sitta vid sin dator.

liten vill vara stor

Linnea är ett huvud längre än Sally och många steg före.
Hon är också väldigt snäll. Efter en helg tillsammans förstod hon att Sally behövde få känna sig lite stark. Så hon satte sig helt enkelt i gåvagnen och lät Sally tro att det var hon som bestämde.

benet är misshandlat

Ska en vanlig vaccination verkligen ge ett såhär stort märke?
Jag börjar misstro vår bvc-sköterska.

presenterna

Barnet (hon är ju inte längre en bebis) har lekt med nästan alla presenterna hon fick i går.
Mycket tillfredsställande tycker vi föräldrar.
Också tillfredsställande att hon är minst lika gullig i dag som i förrgår när hon var en bebis. Speciellt fin är hon i bruna klänningen och de grårandiga strumpbyxorna.

Några av presenterna:
en stol

ett tangentbord
en båt med djur och Noah och en kvinna som vi inte vet vem det är

en trumma från Gambia
en stickad tröja från farmodern
en ekorre
Det bästa av allt är nog att Sally med hjälp av nya stolen nästan når ända fram till blåmesen som hon tycker så mycket om, men aldrig får röra.

11 november 2009

Hej jag heter Sally. I dag är det min födelsedag.

Jag kan stå själv utan att hålla. Kolla.

Min mamma gjorde pannkakor till lunch i dag. Jag lekte med en tom äggkartong.
Trodde mamman.

I själva verket hittade jag den här roliga saxen i kökslådan.
Praktiskt med en så lättlurad mamma.

Sen åt jag tre pannkakor.

fint lekrum på Universeum

Amanda är hemma igen.
Sally är hemma igen (hon har varit och tittat på barn i Göteborg).
Då ska vi bara ha hem D från Japan så kommer det kännas som vanligt igen.

hoho, var är hon?

Jag lovade att Amanda skulle vara hemma i morse när Sally vaknade.
Men ingen Amanda.
Flygplanet ville inte lyfta från Gambia.
Så nu går Sally här och letar.

(Och passar på att rota igenom alla grejer på Amandas rum.)

supercurlad och glad

Sally sträckte armarna mot sin pappa.
Än en gång reste han sig upp för att gå med henne.
"Du curlar väl inte Sally?" sa jag.
"Curling finns inte. Det är något som elaka personer som inte vill hjälpa sina barn har hittat på", svarade han.
"Okej".

nya favoritsysslan

Efter hundra varv blir pappan trött. Han lägger sig ner, men det går inte Sally med på. Hon vill springa mer och mer.

hej Japan!

Jag har glömt berätta om den viktiga fredagen då Sally blev passad av andra än hennes föräldrar TVÅ gånger på samma dag.
Först av kompis, sen av mormodern. Båda händelserna gick bra. Men bäst var så klart mormorn vars man just nu är i Japan. Hej Japan!

Sally är bra på inredning

Jag har aldrig gillat vårt kök. Kallt stengolv, konstiga luckor, tacky tegel bakom diskbänken. Från den här vinkeln är köket extra fult. Inga gardiner eller mattor som mjukar upp.
Det enda fina är Sallys hörna. Hon har tagit över hyllan där det tidigare stod brickor. Nu bor grodan & co där istället.

vi tittar i kartboken

Är hon verkligen så där långt borta? undrar Sally.
Och är det verkligen ett så litet land, säger jag. Det syns ju knappt på kartan.

är det punktering, eller!?

Ibland blir Sally arg på sin gåvagn. Till exempel när det blir såhär.
Då står hon där, ibland skrikande, tills någon kommer till undsättning.

hej Gambia!

Sallys syster är i Gambia. För att Sally inte ska bli så avundsjuk får hon ha sommarklänning på sig varje dag tills systern kommer hem igen.

heja Henke

De andra i familjen är på Olympia, Henke spelar sista matchen. Jag och Sally har hängt vid diskmaskinen istället. Och det var kul det med.

en meter nya kläder

Hyllan med storlek 80 är nu flyttad till Sallys garderob.
Bli inte alltför avundsjuka, men det betyder att Sally har ungefär en meter nya kläder att prova sig igenom. Bland annat de här Polarn och Pyretbyxorna från morbror Birger och hennes livs första svarta tröja, en eBBetröja som hon fått av mig.
Bilden är tagen av Sallys pappa. Vi låtsas inte om att den är suddig. Kanske har han varit hemma så länge att han har glömt elementär fototeknik.
Kan vara lite känsligt.

en pojke på Ikea

Sally kan sluta pussa grodor nu.
På barnavdelningen på Ikea såg hon en pojke som lekte med sin pappa.
Först sneglade hon lite på avstånd.

När pappan gick iväg vågade hon sig fram, ställde sig bredvid och log sitt största leende.
Pojken hade fullt upp med att gunga på en älg. Ändå tog han sig tid att klappa Sally på kinden. Fint gjort får man säga.

små grodorna

De tre senaste gosedjuren Sally har fått är:
groda
groda
dubbelgroda (den har en grodunge på ryggen)
Det kan vara en slump.
Eller så har fler än jag sett likheten.

vad gör du?

Jag är hemma, jobbar vid datorn. Sally kryper omkring på golvet och fixar. Ibland går jag och ser vad hon gör såhär när hon är helt utan uppsyn:
- spacklar
- provar smycken
- sorterar smutstvätt

på väg till Kastrup

Sally har åkt till Danmark. Hon ska följa sin farmor till Kastrup, men inte flyga med till London (hoppas farmodern förstår det).
Hon tyckte nog det var lite tidigt att ge sig ut. Och kallt. De där tajtsen är ju inte tänkta att vara enda benskyddet när det är 0 grader ute. Hon får helt enkelt hålla sig i vagnvärmen. Där är hon dessutom skyddad mot risken att försvinna iväg på bagagebandet. Stackars Sally. Hon skulle känna sig så ensam bland alla väskorna.
Men man får inte checka in en vagn med barn i. Stanna i vagnen Sally!

pepparkaksklänningen

En läsare ville se klänningen som Sally hade i går, ett arvegods från Malmökusinen. Här är den, mitt i fordonsparken.

ju svårare desto bättre

Jag förstår inte den här grejen med barn och trånga utrymmen. Ser de en soffa så fattar de inte att den är till för att slänga sig i.
Istället tänker de: "perfekt, den ska jag krypa in bakom. Är det smalt mellan soffan och fåtöljen så pressar jag tills jag fastnar".
När kan jag räkna med att det här beteendet avtar?

frågetecken efter Lousiana

Konsten, vad hände egentligen med den? Kanske tänkte Mathias så när han satt där i barnrummet på Lousiana.


Barnrummet var roligt för Sally. Utsikten var fantastisk.


Fikan var god. Men konsten, hur var egentligen den?